Den här webbplatsen använder cookies för att ge dig bästa möjliga service. Genom att använda våra tjänster godkänner du att vi ställer in cookies. Mer information finns i vår Sekretesspolicy.

Lönsamt och produktivt arbete med olika bearbetningsstrategier kräver en verktygstyp som är optimalt anpassad till användningsområdet. Vi förklarar vilka frässtrategier som är bäst lämpade för rund-, plan- och hörnfrässystem och för vilka alternativa användningar de också fungerar med.

Plana ytor skapas med en planfräs. Den kan också användas för att fräsa spår eller avfasningar av arbetsstyckekanter. Vissa planfrässystem kan också användas för fräsning av cirkulära, axiella eller vinklade hål.

Men jämna ytor kan också skapas med kopierings- eller hörnfräsar. Med vissa rund- och hörnfrässystem går det också att utföra alternativa arbeten som för planfrässystem.

Alternativ användning av planfräsar:
Spår- och fasfräsning

Alternativa användningar av plan-, kopiering- och hörnfräsar (systemberoende): axiell dykfräsning, cirkulär dykfräsning, dykfräsning i vinkel

Undantagen bekräftar regeln: Det är inte så att alla frässystem som är avsedda för en viss bearbetningsstrategi måste fungera väl även för detta användningsfall. Rundskärsfräsar passar exempelvis dåligt för tunnväggiga arbetsstycken, och hörnfräsar passar inte till långa verktygsöverhäng. Det beror på systemets olika egenskaper.

Följande bild visar hur skärkrafterna är fördelade hos de olika frässystemen. De röda pilarna nedan visar de radiella och axiella skärkrafterna, och de gröna pilarna är de resulterande krafterna:

Vid fräsning måste de radiella krafterna alltid kompenseras av frässystemet självt. De axiella krafterna leds däremot direkt till frässpindeln och bort från maskinen.

I planfrässystem fördelas de radiella och axiella skärkrafter som uppstår relativt jämnt tack vare ställvinkeln på 45 grader. Tack vare utjämningarna är verktygen mindre känsliga för vibrationer, vilket därmed möjliggör bland annat längre verktygsöverhäng jämfört med hörnfrässystem. Den här frästypen passar särskilt bra för bearbetning av hårda stålsorter eller sprött gjutgods, eftersom flisor från arbetsstycket kan undvikas till följd av de mindre planskären och de oftast gynnsamma utgångsvinklarna hos skärkanten från arbetsstycket.

Hörnfräsar skapar i huvudsak radiella krafter som går i matningsriktningen. De plana ytorna på arbetsstycket som bearbetas utsätts därmed för små skärtryck. Det kan vara till fördel vid bearbetning av tunnväggiga arbetsstycken eller om fastspänningen är instabil. Huvudanvändningsområdet för hörnfräsar är och förblir ändå bearbetning av konturer, avsatser eller arbetsstyckesklackar där vinkeln måste vara 90 grader.

Sammanfattning:
Ju högre skärkraft vid (plan)fräsning i axiell riktning, desto högre kan matningen ställas in.
Ju högre skärkrafter i radiell riktning, desto lägre måste matningen vara.

Tumregel för fz-startvärden vid fräsning (i mm):

Planfräsning ca 0,15

 Rundskärsfräsning ca 0,25

Hörnfräsning ca 0,1

Huvudanvändningsområdet för hörnfräsar är bearbetning av konturer, avsatser eller arbetsstyckesklackar där vinkeln måste vara 90 grader. Men de kan också användas för bearbetning av plana ytor. Hörnfräsar använder övervägande radiella krafter i matningsriktningen och därför utsätts plana ytor som bearbetas för ganska låga skärtryck. Det kan vara till fördel vid bearbetning av tunnväggiga arbetsstycken eller om fastspänningen är instabil.

Rundskärsfräsar används huvudsakligen vid bearbetning av flacka 3D-konturer. Rundskärssystemet ger upphov till minimala radiella skärkrafter men maximala axiella krafter. Den största delen av skärkraften leds vidare till maskinens frässpindel. Stabiliteten är optimal eftersom verktygets normalkraft är låg. Rundskärsfräsning innebär därmed små vibrationer.

Rundfräsar har – med sin större hörnradie – den stabilaste skärkanten hos alla frässystem som anges här. Även de positiva rundskärsfräsarna passar för många uppgifter, exempelvis dykfräsning i vinkel, fräsning av oregelbundet formade ytor, axiell dykfräsning eller cirkulär fickfräsning. Dessutom kan frässystemen – tack vare ett förhållandevis mjukt snitt och hög stabilitet – även användas på maskiner med låg spindeleffekt. Eftersom beröringsytan längs skärkanten är lång i förhållande till skärdjupet så blir spånen vid rundfräsning betydligt tunnare jämfört med de andra två frässystemen.

Kopieringsfrässystem leder det mesta av skärkrafterna direkt till maskinspindeln och passar därför bäst för höga matningstakter. De passar också ypperligt vid bearbetning av titan och andra värmebeständiga legeringar. De stora värmemängderna som uppstår vid fräsning i dessa material tas upp väl av de tunna spånen och leds bort från bearbetningsområdet. Det minskar risken för att verktyget och arbetsstycket överhettas.

Undantagen bekräftar regeln: Det är inte så att alla frässystem som är avsedda för en viss bearbetningsstrategi måste fungera väl även för detta användningsfall. Rundskärsfräsar passar exempelvis dåligt för tunnväggiga arbetsstycken, och hörnfräsar passar inte till långa verktygsöverhäng. Det beror på systemets olika egenskaper.

Följande bild visar hur skärkrafterna är fördelade hos de olika frässystemen. De röda pilarna nedan visar de radiella och axiella skärkrafterna, och de gröna pilarna är de resulterande krafterna:

Fördelning av skärkrafter vid planfräsning

Rundskärsfräs

Hörnfräs

Jämfört med plan- och hörnfrässystem har rundskärsverktyg generellt inget enhetligt eller fast antal skärkanter per vändskär. För rundskär anpassas de antingen efter bearbetningsdjupet eller skärdjupet i materialet eller också efter antalet indexeringar på vändskärsplattornas undersida.